Det är så härligt att vakna av sig själv och dricka iskall apelsinjuice och lyssna på James Blake. Det är så härligt att befinna sig mitt i stan, nära till allt. Det är så härligt att jag kan göra precis vad jag vill, när jag vill. Det är så härligt att ha solen i ögonen. Våren är här, och jag är äntligen här. Jag börjar landa, och dem som känner mig förstår nog hur skönt det är. För vilket yrväder jag blir innan jag ska resa bort någonstans! Jag stressar runt med viktiga saker och oviktiga saker. Kollar packningen cirka hundra gånger i timmen, kollar mailen frenetiskt, ringer samtal, skriver långa att-göra-listor som jag aldrig hinner bli klar med innan jag hetsigt sitter och skriver en ny lista som försvinner, långt bort någonstans, lika fort som den första.